Etik inom journalistiken

Blogguppgift B: Etikens gråzoner

En journalist har ansvar. Ansvar att värdera nyheter och förmedla dem på ett korrekt, intressant och tillgängligt sätt. Men även ett ansvar att upprätthålla vår demokrati och skydda den enskilde individen. Brottslingar ska dömas inom vårt rättssystem, inte i och av media. Offer ska inte åsamkas mer smärta än nödvändigt.

I Sverige följer mediebranschen ”Spelregler för press, radio och tv”, en regelsamling som fungerar som stöd för att upprätthålla etiken inom journalistiken.

Trots att det alltså finns ett antal punkter som journalister arbetar utifrån, händer det ofta att de får kritik för sina val. Det glöms ofta bort när det handlar om ”pressetiska dilemman”, att vi alla är människor. Skribent och läsare, redaktör och uppgiftslämnare – alla är vi människor. Vi är alla olika och varje situation är unik.

Journalisterna Lisbeth Gustafssson och Ami Lönnroth har i boken ”Vad säger journalisten?” från 2008 intervjuat elva svenska journalister om deras yrkesroll och syn på etik, makt och ansvar.
Martin Jönsson, dåvarande chef för SvD Näringsliv ( redaktionschef på samma tidning sedan 1/1 2009) sa att vi befinner oss ”mitt i ett gigantiskt skifte från en passiv masskonsumtion av medier till en myllrande aktiv masskommunikation”. Han ansåg att det tidigare var journalisterna som hade kontrollen, men att den idag är delad med läsarna.

För drygt två månader sedan ställdes de svenska tidningarna (och övrig media) inför en svår etisk fråga. En 26-årig man hittades mördad i sitt hem i Malmö. Polisen grep två misstänkta unga män. Den mördade mannen var öppet homosexuell, och de misstänkta var muslimer som bland annat via internet hade uttalat sig fientligt mot homosexualitet. Problemet för journalisterna var hur mycket de skulle skriva om de misstänktas bakgrund.

Tidningarna gjorde olika val. Aftonbladet valde att publicera allt de visste, inklusive utdrag från en av de misstänktas blogg. Sydsvenska Dagbladet skrev ingenting om religion eller åsikter.

Så länge ingen är dömd ska de ju inte hängas ut i media. Genom att publicera för mycket information kan läsarna lätt ta reda på vem eller vilka de handlar om. Samtidigt kanske läsarna har rätt att få veta att det kan handla om ett hatbrott. Hur stor roll spelar det att flera bloggare namnger de misstänkta och spekulerar fritt om vad som har hänt? Ska media backa för att undvika ytterligare ryktesspridning, eller publicera de fakta som finns tillgängliga för att förhindra felaktiga spekulationer?

Om det hade varit mitt beslut hade jag inte velat trycka uppgifter som kunde leda till att de misstänktas identiter avslöjades. Det hade känts okej att skriva att det kunde röra sig om ett hatbrott, men poängtera att det än så länge var misstankar. De unga männen nekade till mordet och tills domen fastställts ska de inte heller dömas av media. Om männen blir dömda i rätten och det visar sig att deras religion och åsikter låg bakom motivet till brottet, skulle de uppgifterna publiceras då.

Slutligen (jag vet att detta börjar bli lite väl långt för ett blogginlägg...):
Jag tror att en journalist måste ha en väldigt stark självkännedom. I situationer som kräver snabba beslut är det viktigt att kunna lita till sin egen intuition. Den makt som följer yrket måste vårdas och respekteras.