”Jag funderade länge på hur jag skulle skriva om Stoffe, hur jag skulle förhålla mig till hans historia. Skulle jag berätta om hans uppväxt, eller blir det för enkelt då?... … Jag är rädd för att hamna i tycka-synd-om-fällan, men har svårt att inte se hans barndom som en länk i den kedja som ledde fram till våldtäkten...”
Så resonerar Katarina Wennstam i boken ”En riktig våldtäktsman - En bok om samhällets syn på våldtäkt” från 2004.
Katarina Wennstam, tidigare krininalreporter på SVT, har skrivit två böcker om våldtäkter. I ”Flickan och skulden” från 2002 belyser hon hur samhället, media och rättsväsendet skuldbelägger våldtäktsoffer. Hon behandlar ett stort antal uppmärksammade fall, främst gruppvåldtäkter. I boken presenteras utdrag från rättegångar, domar, intervjuer och offrens egna berättelser. Wennstam redovisar en skrämmande syn där offrens kläder, bakgrund och personlighet anses avgörande för deras trovärdighet. Hon visar hur samhällets behandling av våldtäktsoffer i många fall speglar en patriarkalisk kvinnosyn.
I ”En riktig våldtäktsman” lägger hon fokus på gärningsmännen. Boken är ett sökande efter svar på frågan ”Vem är mannen som våldtar, och varför?”.
Wennstam har intervjuat jurister, psykologer, poliser, offer och dömda sexualförbrytare.
Hon riktar stark kritik åt medias skildring av kvinnovåld och våldtäktsbrott.
Båda böckerna är välskrivna och grundligt genomarbetade reportage. Journalisten Wennstams ton är informerande, rak och tydlig. Hon redovisar sina källor och ger en bred bild av ämnet. När hon skriver om enskilda individer förklarar hon att hon ändrat namn och detaljer för att läsaren inte ska kunna idinifiera offer eller gärningsman.
Ibland använder hon ett litterärt sätt att återge fall, men är noga med att berätta en version som baseras på vittnesmål från både offer, gärningsmän och eventuella vittnen. Wennstam änvander det litterära berättandet för att nå och beröra läsaren. I ”Flickan och skulden” beskriver hon en våldtäkt på en 17-årig flicka. Offret har berättat för Wennstam om sina känslor under och efter våldtäkten Wennstam har skrivit om händelsen som om det vore skönlitteratur, där hon skriver hur flickan tänker och hur hon upplever våldtäkten. Hon har delat upp berättelsen i korta stycken som hon låter inleda bokens olika kapitel. Det är ett effektivt grepp som placerar läsaren mitt i flickans fruktansvärda upplevelse. Vi får ta del av den skuld som flickan känner och hur omgivningen reagerar. Wennstams syfte med boken är att peka på den orättvisa skuldbeläggningen av våldtäktsoffer. Hon vill uppröra och skapa debatt. Hennes sätt att skriva om just det fallet gör att jag har svårt att tro att någon lägger ifrån sig boken oberörd.
Wennstam har en stark, personligt närvarande ton i båda böckerna. Hon låter flera gånger läsaren ta del av hennes egna tankar och de känslor som hon upplevt under sitt arbete.
Citatet ovan visar dock att Wennstam noga har övervägt vilka fakta som presenteras. Hon är väl medveten om journalistens makt och hur hon har möjlighet att styra läsarens tolkningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Anna!
SvaraRaderaJag ska enligt listan egentligen inte kommentera din text, men en av de jag ska kommentera verkar ha hoppat av kursen och den andra har inte publicerat något inlägg.
Jag har inte läst de två böckerna av författarinnan Katarina Wennstam som du presenterar. Jag blir dock väl insatt i av vad de handlar om genom stycke tre och dyra där du redovisar för innehållet, vilket är bra.
Jag tycker att det är bra att hon talar om att hon ändrat vissa detaljer så som namn, det skapar en slags trygghet kring att hon även skulle tala om om hon hade ändrat något annat. Dessutom är böckerna som du skriver baserade på vittnesmål och relativt enkla att kolla upp sanningshalten i (i alla fall om en dom kommit mot våldtäktsmannen). Genom att också ge gärningsmännen plats i boken ger man dem sin chans att förklara sin sida av saken och kan inte på samma sätt anklagas för att vara partisk (man kan såklart dock vinkla texten).
Så länge författaren klart och tydligt skiljer på vad som är dennes tankar och åsikter och vad som är fakta och andra personers tankar så ser jag inget fel i att ha med dessa. Varför skulle hon i sin egen bok inte förklara hur hon känner? Det gör boken så mycket intressantare tycker jag.
Bra jobbat med uppgiften!
MVH Linda Carlén-Hallström
Hej Anna,
SvaraRaderaVad intressant med en bok av en författare som är mån om att redovisa sitt faktaunderlag så noggrant! Det gör ju att läsaren verkligen kan ta till sig det hon skriver på fullaste allvar. Och det behövs säkert i den fråga hon vill sätta ljus på - att ”ingen lägger ifrån sig boken oberörd”. Hon verkar vara precis så seriös som uppgiften kräver. Bra skrivet!
Annika
Hej Anna!
SvaraRaderaJag funderade själv på att läsa dessa böcker men då de inte fanns inne på biblioteket just då till min besvikelse fick jag tänka om. Ditt inlägg fångar bara mitt intresse ännu mer och din början är jättebra med ett citat från boken som väcker nyfikenhet om vad som komma skall i inlägget. Jag känner även att jag verkligen vill läsa böckerna efter att ha fått reda på ytterligare lite om handlingen. Jag kan mycket väl tänka mig att det är böcker som upprör. Jag brukar själv läsa denna typ av böcker och är väl medveten hur upprörd och ledsen man blir av att läsa om allt hemskt som kan ske i ens direkta närhet utan att man är medveten om det. Det går absolut inte läsa såna här böcker utan att bli berörd på något vis.
Bra jobbat!
//Emma Svahn